Jaha..

då var väl den vänskapen officiellt över.. Eller, officiellt, men det känns som att budskapet gick fram. Just nu är det så färskt så det inte känns någonting. Egentligen blev det inte alls som jag tänkt mig, men skitsamma, nu har jag framfört det jag ville och förhoppningsvis kan jag nu gå vidare utan att detta tynger mig. Vill inte skriva så mycket detaljer här, ni som vet eller vill veta vad det handlar om kan ropa på msn ;) Men det kommer nog kännas som en lättnad.

Fredag idag då, skönt. Jag känner dock inte så mycket skillnad på dagarna längre. Älsklingen ska spela badminton ikväll så det bir väl lite si och så med samvaron. Sedan ska han iväg och fiska imorrn. Jag är inte alls förtjust i det, känner mig så himla ensam. Ok att man måste få sin frihet men jag tycker inte att han behöver gå iväg flera kvällar per vecka och åka och fiska varje helg. Men det är väl för att jag själv inget gör utan bara sitter hemma och tycker synd om mig själv. Har påpekat till honom att det här beteendet får vara ok för nu, för jag räknar med att det upphör när bebisen kommer. Då kan man ju inte fortsätta såhär. Men det är tråkigt, för det känns som att han måste vara borta för att orka med resten av tiden med mig, är jag verkligen så hemsk? Nej nu ska jag inte deppa ner mig för det, men skriv gärna några roliga, gulliga, uppmuntrande kommentarer!

Soffi