Åh....

vad jag hatar det här :( Igår sa jag nej till ena syster om att komma och passa A och egentligen är det inget med det, hon var inte riktigt bra än och A:s pappa skulle ändå vara hemma så hursomhelst så löste de det utan att det stod och föll på mig, så no bad feelings där. Men ändå känner jag mig som en svikers :( Dessutom ringde andra syrran och frågade om jag kunde ta W på lördag.. Kände direkt att det kändes som att om jag tackade ja till det skulle det verka som att jag värderar W över A och så är ju absolut inte fallet! Kanske bara jag som uppfattar det så och tänker så dumt, men ändå, det är jag som ska leva med skuldkänslorna ;) Men så ville Pelle att jag skulle byta dag att jobba eftersom han skulle fiska på lördag och om jag då skulle ta W på lördag och jobba på söndag skulle det betyda ingen tid för oss, vilket känns trist... Så det hela slutade i att jag sa nej till W och bytte dag att jobba med, och förmodligen har jag startat en konflikt mellan A och mamma.. Jag blir tokig!! Men nånstans tänker jag själviskt, gud förbjude ;) Varför ska det alltid hänga på mig att jag ska ställa upp? Jag gör det ju gärna så, men det ska ju inte behöva stå och falla på mig. *suck* Jaha, då var den här dagen förstörd då *mumla* Muntra gärna upp mig, det går åt!