Bebisklubben...

nej den är vi inte med i, det blir man smärtsamt påminnen om varenda vareviga dag. Börjar bli trött på det nu faktiskt. Var och fikade med kompisarna idag och på kvällen skulle de träffas ett litet gäng, alla har barn, ett eller två eller andra på väg... Undra varför vi inte blev medbjudna? Jag blir faktiskt ledsen över att våra vänner inte har mer förståelse... De är jättebra på alla sätt och vis men det känns som det är så självklart det här med att skaffa barn. Det är bara nåt man gör, och blir man inte gravid på första försöket så vill man nog egentligen inte ha barn? Jag blir galen! Trodde verkligen jag hade kommit över den värsta stressen över detta, nu är det mer irriterande än jobbigt. Förra söndagen var vi och fikade och jag bara kände paniken komma när det bara var småbarn överallt så vi var tvungna att gå... Det är faktiskt jobbigt att det överallt är bebisar... Jag känner just nu bara att jag blir obstinat.... Det har verkligen inte rätt effekt på mig med massa bebisar runt omkring. Som sagt, jag blir galen snart! Och nej, jag är inte missunsam, absolut inte. Alla våra vänner är underbara föräldrar till våra barn. Men vi då, vi som har det så bra? Ok, orkar inte ta det här mer nu.

Blev lite ledsen tidigare idag med av en annan anledning. Det känns så grymt jobbigt att inte träffa familjen nu i påsk. Det mår jag verkligen dåligt av, känner mig jätteledsen och tom... Vill inte att det ska verka som om vi inte bryr oss, det är nog ingen som tror det men ändå... Aaahh.... Vi har hamnat lite utanför där med känner jag. Känns som vi just nu är isolerade från allt o alla :S